"Baksidan av långa och intensiva dieter"

Jag måste bara tipsa er om att läsa inlägget som bikini fitness-atleten Samantha Jerring skrev igår! Väldigt intressant och viktigt att läsa, framförallt för er som går i tävlingstankar eller har tänkt påbörja en strikt diet.

Samantha Jerring

Jag är verkligen superglad att fler belyser det här ämnet, att tävling och dieter inte enbart är positivt utan faktiskt påverkar kroppen mer än vad många har kunskap om. Jag har skrivit mycket om mina erfarenheter efter många och långa dieter och hur min kropp påverkats av dem och jag är glad att fler berättar om sina erfarenheter. Inläggen jag skrivit hittar ni här och här. Nu handlar inte det här enbart om de som tävlar, utan även de som dietar och jojo-bantar hårt för att komma i form.

Jag hade verkligen inte mycket kunskap om tävlingsdieter och hur de påverkar kroppen när jag bestämde mig för att börja tävla. Och tyvärr hade coachen jag anlitade inte någon kunskap om detta heller....eller så brydde han sig inte utan tittade mer på pengarna som rullade in. Tyvärr har jag alltför ofta sett hur oerfarna coacher ger samma kostupplägg till alla sina klienter eller som sätter klienterna på svältdieter utan uppföljning när tävlingen är gjord eller målet är nått och det gör mig riktigt ledsen.

Att göra en kortare tävlingsdiet på rätt sätt är inte skadligt för kroppen. Det som kan bli skadligt är om du inte har tillräckligt med tid och/eller om du redan innan din diet ligger lågt på kalorier och kör massor med cardio, eller om du kör många och långa dieter utan att kroppen hinner återhämta sig mellan dieterna. Att pressa och stressa kroppen ner i vikt på låga kalorier och massvis med träning påverkar såklart hormoner och ämnesomsättning och om man sedan inte sköter kosten och träningen efter dieten (vilket man ofta inte gör eftersom man i princip gjort en kontrollerad svält och kroppen skriker efter mat) är risken stor att man går upp i vikt och sedan är ekorrhjulet igång för många. Man fortsätter dieta för att gå ner vikten man lagt på sig, äter då och då oplanerat stora mängder mat för att man inte orkar fortsätta dieta, fortsätter dieta och så håller det på och kroppen har inte en chans att hinna återhämta sig efter dieten. Det tar minst så lång tid som dieten varat för kroppen att återhämta sig och ofta mycket mycket längre tid, för många tar det över ett år, något som många inte tänker på.

Kroppen har fått stått ut med mycket förändring under åren

Jag gjorde 8 dieter inom loppet av 6 år och gav aldrig min kropp en chans att återhämta sig eftersom jag inte hade en balanserad off-season. Jag dietade eller jojo-bantade och behövde ofta gå ner ganska mycket i vikt inför tävlingarna vilket såklart stressade kroppen mer. Efter min sista tävlingsdiet, som var riktigt extrem, insåg jag att något inte stämde. Jag åt extremt små mängder mat men gick ändå upp i vikt, frös ofta, hade ingen mättnadskänsla, svällde upp flera kilo i vätska om jag åt något annorlunda eller lite mer kalorier än vanligt, väldigt oregelbunden menstruation. Obalans i kroppen helt enkelt! Det tog mig drygt 2,5 år, extremt mycket läsning om det här ämnen, hjälp av en duktig coach samt mycket tålamod att få kroppen i balans igen. Nu tar det antagligen inte såhär lång tid för alla, men att det tar tid kan jag lova!
Jag gjorde två prover på sköldkörteln och båda låg precis på gränsen till underproduktion, men jag fick ingen medicin och jag har kämpat på på egen hand. En erfarenhet som jag, trots att det varit jäkligt kämpigt, är så glad över att jag har. Jag har verkligen lärt mig otroligt mycket om hur kroppen funkar.

Inför Luciapokalen 2008

Nu vill jag inte skrämma någon från att tävla, självklart ska man göra det om det är något man blir lycklig av, men man ska veta vad man ger sig in på. Med en kunnig coach, ett vettigt dietschema och regelbunden uppföljning före och efter diet så behöver tävlingsdieter vara skadliga. Men de kan vara det!
Precis som Samantha skriver, ni som har stött på liknande problem, ni är inte ensamma!