måndag 22 september 2014

Är det värt det?

Eftersom jag coachar atleter som tävlar inom fitness så försöker jag hänga med lite på Instagram och Facebook bland de som tävlar regelbundet. Kollar på bilder, läser deras tankar om träning och kost och även om alla är unika och svarar olika på olika kost- och träningsupplägg så är ofta tankarna kring förhållningssätt till kost och träning liknande hos många.
Jag läste två inlägg på Instagram igår och blev så glad över sundheten i dessa tankar...
Båda tjejerna tävlar, men har insikt i att rutor på magen inte avgör deras värde, att livet är mer än bara rutor på magen och att det faktiskt inte är värt att leva så i längden. Visst kan rutor vara kul att få fram någon gång, testa sina gränser och ha ett mål med sin träning, men det är inte en del av en välbalanserad livsstil som jag tror att de flesta trots allt vill ha. Man vill kunna gå ut och äta med vänner, ha energi och ha kul på gymet, kunna ta en glass när man är sugen, må bra och kunna äta utan dåligt samvete. 

De flesta vet att en tävlingssatsning är extrem och att kosten och träningen man måste hålla för att komma i en sådan form inte är något som är hållbart i längden. Ändå skrollar man genom alla bilder på Instagram och blir avundsjuk på alla rutor och deffade kroppar, även jag. Jag tycker trots allt att det är snyggt med rutor på magen, och jag är medveten om vad som krävs för att uppnå det resultatet...men för mig är det inte värt det och jag vill inte göra sådana uppoffringar.

Det som är skillnaden på mig och många som tittar på de här bilderna, är att jag vet hur extremt mycket jobb som krävs för att nå en sådan låg fett%, och jag vet att det varken är hälsosamt eller möjligt för de flesta att ha rutor på magen året runt. Självklart finns det vissa individer som har genetiskt bra förutsättningar och kan hålla en bra form året runt, men för de allra flesta krävs det extremt mycket jobb och uppoffring för att få magrutor, framförallt som tjej. Och de flesta klarar inte av att leva så och göra dessa uppoffringar, men ändå suktar man och vill ha de där 6-packet. Det blir en krock mellan hur man vill leva och hur man vill se ut och detta kan bli väldigt frustrerade.
De bilder som visas upp i tidningar och reklamkampanjer är ofta missledande då tjejerna och killarna dietat hårt inför dessa fotograferingar. De ser sällan ut så året runt....
Det är mer troligt att ovanstående tjej (den nedre bilden) ser ut som på före-bilden året runt, men det man uppmärksammar och det man jämför sig med är efter-bilden. Tjejen ovan har med all sannolikhet gjort en tuff diet under en kortare period för att se ut som hon gör på den andra bilden och den strikta kosten och träningen är inget man kan hålla år ut och år in. Det är dessutom inte hälsosamt för kvinnor att ligga så lågt i fett% året runt!
Det går att vara vältränad (hur man nu definierar vältränad?) och i bra form året runt med hjälp av bra kost, hård träning och utan extrema restriktioner, men att ha rutor på magen året runt är inte realistiskt för de flesta.

Vi kan se till andra för inspiration, men vi kan aldrig jämföra oss med andras framsteg! Du är du, dina framsteg är lika bra som någon annans framsteg, oavsett var du har börjat och vad ditt mål är. Vad glad åt det du åstadkommer! Det kan tyckas orättvist att andra har det lättare eller har bättre förutsättningar, men det är inget vi kan göra något åt. Det enda du kan göra är att jobba så hårt du kan för att nå dina mål och för att förbättra dig utifrån DINA förutsättningar. Vi alla har olika genetik, annorlunda muskelfästen, olika mycket muskelmassa och olika förutsättningar i livet som påverkar (familj, barn, jobb osv). Jag skulle personligen aldrig kunna få magrutor som en av mina förebilder Ava Cowan. Jag har genetiskt mycket plattare magmuskler och en helt annan form på dem så de kommer aldrig kunna se ut som hennes....
Hur hård jag än blir kommer jag aldrig ha magmuskler som Ava Cowans
Jag kan se henne som en inspiration för det hårda arbete hon lägger ner, men jag måste utgå från mina förutsättningar och göra det jag kan för att förbättra mig själv och nå mina mål :)

10 kommentarer:

  1. Hej Susanna!
    Du fångade mig verkligen i detta inlägg då jag lidit utav anorexi och ortorexi men mår idag mycket bättre men är inte helt frisk än. Men det är texter som dessa som verkligen går rakt in i hjärtat på en och såna som du som verkligen får en att tänka till och inse hur jäkla bra vi alla är på vårt egna sätt! Så tack, detta behövde jag läsa idag.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt i det du skriver och försöker få in i mitt huvud. De är så snyggt med deffade kroppar. Men ja ska jobba med att bli det bäst jag för min del. Hoppas du står ut med mina frågor,undringar o egna tips. Tacksam över att du vill hjälpa mig. ❤️

    SvaraRadera
  3. Tack för ditt inlägg. Själv söker jag mycket inspiration på nätet och med alla foton på rutmagor och deffade armar så är det ibland svårt att behålla balansen mellat mat och träning. Det betyder så mycket att läsa detta inlägget!

    SvaraRadera
  4. TACK! <3 Otroligt bra skrivet. Behövde det då mina magmuskler precis gott och gömt sig efter skador och sjukdomar...Det känns alltid så tråkigt. Jag har dock genetiskt en låg fettprocent på magen och får väldigt lätt synliga muskler just på magen. Däremot är mina lår inte lika lättarbetade. Alla har vi något liksom men ingen har allt? Tack för detta inlägg. Så sunt och bra.

    En sak jag funderat över är hur du ser på om det är sunt att räkna kalorier, "macrones" osv? Att hela tiden hålla koll på hur mycket man "ska"/"får" äta som du utger dig för att göra? (vad vet jag om vad du faktiskt gör, bloggen och instagram är ju bara ett fönster in i ditt liv) och att du skriver ibland att du äter si och så för att du skall ut och äta på kvällen och vill kunna äta eller så? Tycker du att det är hundra procent sunt eller anser du att du är lite "skadad" efter ditt tävlande? Mer absolut inte att hoppa på dig eller säga att "jag vet att du gör så" för det gör jag verkligen inte. Det är endast den uppfattning jag fått och jag har funderat lite över dina åsikter och skulle tycka att det var roligt att höra! Många kramar

    SvaraRadera
  5. Riktigt bra skrivet! Tack för läsningen, verkligen ett inlägg som nådde mig (och garanterat många fler) rätt i hjärtat. Grymt att du tar upp det här, viktigt ämne!

    SvaraRadera
  6. Hej min vän!

    Jäklar vilket bra inlägg, du är klok du :). Alla borde verkligen läsa det här, snyggt jobbat!

    SvaraRadera
  7. Du är en sann förebild �� Tack för allt du delar med dig av.

    SvaraRadera
  8. Tack snälla för ett väldigt bra och välbehövligt inlägg! Jag är nog en av dem som stirrat mig blind på alla magrutor och förbannat att jag inte verkar kunna få sådana, trots låg kropps-% fett. Som jag fått p.g.a. ätstörningar i kombination med träning och amning. It's all about genetics, jag vet, men det är svårt att inte ryckas med när bloggar och instagram skvallrar om kvinnor som trots barnafödande har ett sex- (eller snarare ått-)pack... Kram!

    SvaraRadera
  9. När folk frågar vad jag har för mål med min träning brukar jag säga att jag skulle vilja ha en sådan fysik att jag skulle kunna tävla, fast att gå på diet lockar mig inte ett dugg. Jag är tillräckligt smal som det är och jag får verkligen kämpa med mig själv att äta tillräckligt, för att inte tala om att ligga på ett kaloriöverskott. Jag är väldigt medveten om att komma i tävlingsform antagligen skulle trigga ätstörningsbeteenden hos mig. Men magrutor har jag, trots att jag inte är lika deffad som tjejerna här ovan. Tänk om man kunde vara nöjd med det man hade - din mage är ju i mitt tycke fantastiskt fin.

    SvaraRadera
  10. Det är inte omöjligt att ha relativt synliga magmuskler året runt UTAN cardio och utan diet OCH utan "metabolic damage". Det kanske är sjukt svårt om en är "endomorph" och har lätt för att lägga på sig fett... Men det finns naturligt smala människor (inom och utanför fitnessvärlden). Jag har en BF% på under 18-20 året om, och jag äter "vad jag vill" men alltid under kontrollerade former. Stora måltider, 4-5 ggr om dagen... Visst, det är självklart inte tävlingsform, men det finns ingen anledning - känner jag - att man så lätt ska gå upp så mycket i vikt igen, efter att ha kommit i form, om man är medveten om vad man gör? Det förstår jag inte, så upplys mig gärna... Håller man sig på en låg BF% året om behöver man 1. inte deffa så extremt hårt inför tävling och 2. det blir även lättare efter tävling (som om man går upp jätte högt på¨BF%). Det är iaf mina tankar och erfarenheter. Som sagt, upplys mig gärna, men exemplen ovan (om att det är mer troligt att de ser ut som sin före-bilder året om) känns för mig väldigt pessimistiskt/missvisande eller iaf inte så hoppfullt. Det ÄR inte OMÖJLIGT att ha magrutor (och fortfarande må helt okej för övrigt).

    Ett grymt bra blogginlägg (och grym blogg) annars, det ska kännas okej att låta sin egen kropp vara i den form den mår bäst av året om, och tävlingsform endast ibland! :D

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad :-)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...