torsdag 26 februari 2015

Kladdig chocolate protein lava cake

Jag lagar/bakar sällan andra andras recept eftersom det bästa jag vet är att själv komma på och testa fram egna recept (det får mig att känna mig kreativ). Men då och så ser jag ett recept som jag bara måste testa och blir det gott vill jag såklart dela det med er också så att ni inte missar det goda här i livet ;)
En av de människor jag inspireras mycket av är Proteinpow (aka Anna Sward) och det var faktiskt hon som fick upp mitt intresse för att baka med protein och hon som inspirerade mig att starta den här bloggen. Jag ser henne numer som en nära vän och vi har haft tre proteinbaknings-workshops tillsammans här i Stockholm och jag ska hälsa på henne om två veckor då jag åker till London. Jag scrollade igenom hennes blogg för några dagar sedan och hittade det här receptet som hon lade upp inför alla hjärtans dag.
Det lät för bra för att vara sant så jag var såklart tvungen att testa.....oj oj oj säger jag bara! Så gott! En härligt chokladig proteinkaka med ett inre som bara rinner ut när man tar första skeden.
Jag testade två gånger eftersom den första kakan fastnade i formen och blev en stor kladdig hög (väldigt god hög dock!). Den andra gången testade jag att ha kakorna i silikonformar vilket var mycket smidigare och de fastade inte alls och de blev riktigt snygga. Så tänk på att smörja formarna ordentligt om ni inte använder silikon och baka heller inte kakan för länge, då den blir torr och tråkig istället för magisk och kladdig.
Kladdig cocolate lava cake
2 kakor

1, 25 dl (ca 45g) vassleproteinpulver i chokladsmak (jag använde whey complete)
3 msk kakao
2 msk stevia sötströ (eller kokossocker)
1/2 dl (ca 15g) havregryn
2 msk kokosolja (mätt i fast form)
1 ägg
1/2 dl osötad mandelmjölk (eller kokosmjölk)

1. Sätt ugnen på 180 C.
2. Blanda ihop alla ingredienser med en stavmixer eller i en matberedare tills du får en slät tjock smet. Häll smeten i två smorda ramekin-formar (eller silikonformar) och grädda i ugnen i ca 4-8 minuter. Orginalreceptet säger 4 minuter men för mig tog det närmare 8-9 minuter innan kakan var fast runt kanterna.
3. När de är klara, ta ut dem från ugnen och vänd dem upp och ner på en tallrik. Ät dem varma med lite glass, grädde eller bär.

Näringsvärde per portion:
347 kcal
8,5 g kolhydrater
25 g protein
23,5 g fett

tisdag 24 februari 2015

Vaniljcrêpes med nötchokladkvargs-fyllning och jordgubbar

Hej på er!
Nu är jag hemma från Barcelona och det har varit en riktigt mysig resa och det var välbehövligt med miljöombyte.
Lyx med virgin strawberry daiquiris och chokladfondue med frukt och bär i solen
Det var länge sedan jag var i Spanien senast och jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur jag tyckte att maten var då, men jag blev glatt överraskad över utbudet på den här resan! Jag är inte speciellt förtjust i tapas (även om vi blev bjudna på ett av de tapas-ställen som ska vara bäst i Barcelona) så vi gick mest på internationella restauranger och det fanns bra alternativ på alla ställen vi gick på, även för min vän Gabriella som är glutenintolerant. Jag blev alldeles exalterad när jag blev tipsad om restaurangen "Flax & Kale", en flexitarisk restaurang, dvs vegetarisk med inslag av fisk och ägg och med en meny som till stor del var glutenfri och fri från raffinerat socker. Ett helt underbart ställe och vi åt brunch där på lördagen och även frukost på söndagen. Vi testade bland annat hemgjord kokosyoghurt, whole wheat flax bagel med grillad seitan och vegansk cream cheese, eggs benedict med vegansk hollandaisesås och även flera av deras kallpressade juicer. Kan verkligen rekommendera detta ställe om ni åker till Barcelona!!
Almond milk cappuchino och kallpressade juicer
Eggs benedict
Nu är jag i alla fall hemma i mina vanliga rutiner och träningsvärken från gårdagens pass i olympiska lyft med Allvar före lek är brutal! Jag har precis kört ytterligare ett pass med dem nu på eftermiddagen och som återhämtning efter passet blev det de här vaniljcrêpsen fyllda med nötchokladkvarg och jordgubbar. Helt underbara!!!
Jag hittade äntligen nötchokladkvarg igår och jag har sett att det råder delade meningar om smaken, men jag älskar den! Jag har också testat tranbärssmaken, hallonsmaken och blåbärssmaken, alla goda även om jag hellre köper naturell och blandar i blåbär eller hallon själv.
Nötchokladen var i alla fall gudomlig till de här crêpsen och här kommer receptet så ni också kan testa!
Vaniljcrêpes med nötchokladkvargs-fyllning och jordgubbar
1 port

1 dl (30g) havregryn
1 msk stevia sötströ
1/2 tsk bakpulver
2 msk osötat äppelmos
2 äggvitor (eller 0,6 dl flytande äggvita)
1/2 dl osötad mandelmjölk
1 tsk vaniljarom

Fyllning:
150 g lättkvarg i nötchokladsmak
75 g jordgubbar

1. Blanda ihop ingredienserna till crêpsen i en skål med en stavmixer tills det blir en slät smet. Stek i stekpanna, en crêpes i taget i ca 30 sekunder per sida.
2. Bred ut lite nötchokladkvarg i mitten av varje crêpe och lägg på lite hackade jordgubbar, rulla ihop och njut.
Näringsvärde per portion:
265 kcal
34 g kolhydrater
26 g protein
3 g fett

torsdag 19 februari 2015

Barcelona nästa! (vad packar jag med mig i matväg på semestern?)

Efter en ganska intensiv start på året, tar jag en liten mini-semester och åker till Barcelona senare i eftermiddag. Det ska bli så skönt med miljöombyte, sol och testa roliga restauranger. Jag har aldrig varit där så det kommer nog bli en hel del promenerande för att upptäcka staden.
bild: barcelonaforum.se
Jag får många frågor från kunder om hur man ska tänka när man är på semester men ändå vill fortsätta äta hälsosamt och hålla formen och det är egentligen inte så krångligt, det gäller bara att bestämma sig! Semester brukar för många innebära sovmornar, mycket och annan typ av mat, vin och godsaker. Man kan absolut unna sig sådant då och då men det är viktigt att inte komma ur sina rutiner helt. Är man van att äta mellanmål och hoppar över dem på semestern kommer hungern och sötsuget komma som ett brev på posten, så tappa inte alla rutiner bara för att du är på semester!
Ska du tävla eller har ett specifikt uppsatt mål behöver du såklart vara lite striktare och kanske redan innan semestern kolla upp restauranger, frukost, gym mm, men handlar det bara om att du vill leva hälsosamt tycker jag att det räcker med att vara medveten om dina val och ha med dig proteinrika mellanmål i väskan.

Jag är absolut inte extrem på något sätt (även om jag tidigare rest under tävlingsdieter och behövt vara superstrikt med mat och träning) och jag gillar att äta ute när jag är på semester, men jag försöker tänka på mängden mat jag äter och att bara välja sådant jag verkligen tycker om. För att hålla mina rutiner med mellanmål har jag med mig proteinbars, oftast Questbars eller hemgjorda bars, havregryn (att göra gröt på) och proteinpulver i portionspåsar. Det klarar man sig ganska långt på! Till frukost väljer jag oftast ägg, yoghurt och frukt och luncher/middagar äter jag oftast ute och då väljer jag oftast grillat, fisk, grönsaker och liknande i den mån det går.
Vi har ingen tillgång till gym på hotellet så jag har med mig träningskläder och vi kommer köra några korta pass på hotellrummet, antagligen någon form av cirkelträning med kroppsvikt.

Nu är flygresan till Barcelona inte så lång, men flyger jag längre packar jag allt som oftast med en liten kylväska med "Havre & kesella-frallor", kalkon, proteinbars och någon frukt. Det enda man inte får ha med på flyget är flytande saker. Jag har säkert haft tur, jag har hört många som fått slänga sin matsäck i säkerhetskontrollen, men det har jag aldrig råkat ut för....peppar peppar. Jag har till och med haft med mig kvarg på flyget!
Klockren bild, hi hi!
För att summera, klart man ska slappna av och njuta av semestern! Det viktigaste verktyget är att äta MEDVETET, tänka på mängderna och njuta av det man äter. Inget är förstört av lite annan mat eller mindre träning under ett par dagar eller någon vecka, så länge du kommer in i dina vanliga rutiner när du kommer hem. Det är trots allt helheten som räknas inte bara ett par dagar av året!

På söndag är jag tillbaka med nya recept och tips :)

tisdag 17 februari 2015

Glutenfritt (low carb) knäckebröd med pumpafrö & havssalt

Idag är det ju fettisdagen och som matbloggare bör man ju lägga ut ett nytt recept på semla och det var faktiskt min plan. Jag hade tänkt baka en semla med nutellafyllning och choklad"grädde" men som vanligt så räckte tiden inte till (suck!) så i år tänkte jag faktiskt ge några tips på andra bloggares semlor och sedan ge er ett recept på ett underbart knäckebröd istället. Alltid nåt ;)




Visst ser de goda ut?! Men nog om semlor och över till knäckebröd! Jag älskar delikatessknäcke, ni vet sådana där fyrkanter man kan köpa som är toppade med typ müsli, pumpafrön, honung eller en massa olika kryddor. Det känns verkligen lyxigt att ta en sådan bit med ett par skivor mager ost och röd paprika (min favoritkombo) eller en klick jordnötssmör till en kopp te.
Men delikatessknäcke är ganska dyrt och det är faktiskt inte svårt att göra eget knäckebröd.
I det här receptet har jag använt mig av fettreducerat sesammjöl (finns inom kort att köpa på Proteinbutikenistället för vanligt mjöl och sedan har jag en massa olika frön i för att det ska kännas lyxigt! Som toppen av i't har jag strött över rostade pumpafrön och lite havssalt, men här kan du välja exakt vad du vill för att få knäckebrödet som du vill ha det.
Glutenfritt (low carb) knäckebröd med pumpa & havssalt
ca 1 plåt = 21 bitar

2 dl sesammjöl (ca 60g) går säkert att byta ut mot majsmjöl eller liknande
1 dl sesamfrön
1 dl solroskärnor
0,5 dl linfrön
0,5 tsk salt
1,5 msk olivolja
2 dl kallt vatten
3 msk rostade pumpakärnor
1 nypa havssalt

1. Sätt ugnen på 150 C.
2. Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke och tillsätt sedan olivolja och vatten. Det ska bli en lös smet. Häll ut smeten på en bakplåt klädd med bakplåtspapper och bred ut till en rektangel.
Grädda i ugnen i ca 25 minuter. Ta ut plåten ur ugnen och skär upp eller bryt knäckebrödet i valfritt stora bitar.
Ställ in i ugnen och grädda i ytterligare ca 25 minuter. Ta ut och låt svalna. Förvara lufttätt och svalt.
Näringsvärde per bit (av 21 bitar):
47 kcal
0,6 g kolhydrater
2,5 g protein
4 g fett

fredag 13 februari 2015

Thailändska "tacos" och nya produkter

Tacos är ju en klassiker på fredagar och det är helt sjukt vad texmex-produkterna promotas på helgerna i butikerna. Inget fel på tacos, men jag måste bara tipsa om en helt underbar middag som jag fick hos min kära vän Kajsa i onsdags, nämligen färska vårrullar!
Jag blev helt förälskad i den här middagen och helt sjukt att jag inte gör det här oftare. Man kan ju  nästan kalla det thailändska tacos. Man kan själv välja fyllning, det är socialt, det känns avslappnat att äta med händerna och det är fräscht och nyttigt. Ett stort plus är att det passar alla eftersom rispappret är glutenfritt!

I onsdags bjöds jag på:

Handskalade räkor
Kycklingfilé
Rättika (det vita som ser ut som nudlar)
paprika
morötter
gurka
avokado
salladslök
machésallad
romansallad
Lime
Sriracha-sås
Dressing gjord på lätt creme fraîche, sambal oelek, vitlök och salt

Till det hade vi alltså rispapper som man lägger i varmt vatten (i en djup tallrik) i ca 10 sekunder och sedan lägger man det bara på talltiken och fyller med valfria ingredienser. Prova!!!
Jag fick också med mig en massa godsaker hem, Kajsa jobbar nämligen på LUBfoods och är bland annat produktutvecklare och har tagit fram Nutri-Nicks kexbarer mm. De är också agentur åt Funksjonell mat som tillverkar Sukrin, Sukrin Gold, fettreducerat mandel- och sesammjöl, jordnötsmjöl (utan tillsatt socker!) mm.

Sukrin gold, sukrin och bönpastan finns redan nu att köpa på Proteinbutiken och mjölerna kommer säljas där inom kort.
Nu ska här experimenteras! Sesammjölet ska nog användas till knäckebröd tror jag :)

Trevlig helg!

tisdag 10 februari 2015

#meatfreemonday - Cream cheese & paprika-fyllda quornfiléer

#Meatfreemonday blev en #meatfreetuesday denna vecka. Jag hade inhandlat alla ingredienser till dagens recept och allt var förberett och nedskrivet, men jag hade bokat in ett PT-pass i olympiska lyft med Linda Tham från företaget Allvar före lek på Bosön kl 20.00 igår kväll och efter passet var jag helt färdig och orkade inte laga mat!!
Jag har styrketränat i över 10 år och kommer aldrig tröttna på gymträningen, men ibland är det kul att variera sin träning och nuförtiden är det viktigare för mig att kunna använda kroppen till mycket, att vara jämnt stark och rörlig än att enbart fokusera på att förbättra symmetrin (eftersom jag inte tävlar längre), så jag kommer köra med Linda 2 ggr i veckan ett tag framöver för att lära mig tekniken i olympiska lyft. Det är riktigt kul och kroppen är i chocktillstånd eftersom den inte är van att jobba på det här sättet. Jag känner mig som en nybörjare :) Jag berättar mer om träningen i ett senare inlägg.
Idag är det som sagt dags för veckans vegetariska recept. Jag har fortfarande en del Quornprodukter i frysen och idag har jag använt mig av quornfiléer, ett bra alternativ till kycklingfilé. Quorn smakar inte så mycket i sig så det gäller att hotta upp filéerna/bitarna/färsen med kryddor och annat som ger smak och konsistens. Jag testade att fylla filéerna med en cream cheese och paprikaröra och serverade dem med ugnsrostad lila sötpotatis, morötter och paprika. Underbart gott och värdigt enkelt och det tog mig inte mer än 25 minuter från start till upplagd tallrik :)
Cream cheese & paprika-fyllda quornfiléer med ugnsrostade grönsaker
2 port

4 Quornfiléer
75 g Philadelphia extra light (eller valfri fetthalt)
1 röd paprika, fint hackad
2 msk hackad persilja
salt och peppar

Grönsaker:
200 g lila sötpotatis (eller vanlig sötpotatis)
200 g morot
1/2 gul och 1/2 röd paprika
1 tsk olivolja
1 näve färsk timjan
salt och peppar

1. Sätt ugnen på 200 C.
2. Skala och skär grönsakerna i stavar, lägg i en ugnsform, ringla över olivolja och krydda med salt och peppar. Ställ in i ugnen och sätt timern på 20-25 minuter.
3. Skär ett snitt på mitten av de tinade quornfiléerna. Blanda ihop cream cheese, hackad paprika, persilja och kryddor och bred ut en klick i snittet på filéerna. Ställ in i ugnen tillsammans med grönsakerna och laga i ca 15 minuter. Efter 15 minuter vrider du ugnen till grill-läge och låter filéerna få lite färg i ett par minuter. Ta ut och servera!
Näringsvärde per portion:
300 kcal
43 g kolhydrater
20 g protein
5,5 g fett


lördag 7 februari 2015

Balans efter tävling? - till dig som funderar på att tävla

Det har nu gått nästan 2 månader sedan Fitnessfestivalen och Luciapokalen i Göteborg och jag ser allt fler inlägg på Instagram och på bloggar om hur många kämpar med att hitta balans efter en tävlingen. Senast förra veckan läste jag detta blogginlägg och jag tror att många som tävlat, inklusive jag själv, kan relatera till hur Sofia känner.
La figure 2008
Eftersom fler och fler väljer att göra en tävlingssatsning tänkte jag skriva lite om det som kanske inte är så lätt att veta innan man gjort en tävling. Det är såklart en enormt häftig upplevelse att tävla och att ha gjort det 8 ggr är absolut inget jag ångrar!! Det har stärkt mig som person, men det finns en baksida också som många inte pratar så öppet om. Jag tänkte skriva lite om hur jag kände under och efter min första tävling, vilket är mycket positivt men även många negativa känslor. Jag vill påpeka att ingen tävlingsdiet är den andra lik och många kanske inte alls upplever det på samma sätt som jag gjorde. Jag hade hållit på och bantat en del i tonåren och ju mer man hållit på att "trixa" med maten och bantat, desto svårare är det att tappa fett. Många har jättebra dieter och mår kanon hela vägen fram till tävling, men de allra flesta har det inte lika lätt. Jag var nybörjare i fitnessbranschen och min inställning var, trots min envishet, kanske inte helt sund redan från start. Jag ville bland annat tävla för att komma i form och jag var i början inte så insatt i branschen och hela livsstilen som man faktiskt måste anamma om man vill tävla mer än en gång.
Att tävla är inte bara svettiga tunga gympass, "härliga" morgonpromenader och en grym form att stoltsera med på scen, det är även en utmaning psykiskt och har man redan en lite skev syn på sin kropp och kanske till och med lite "problem" med maten, kan tiden efter en tävling vara enormt jobbig. Jag ber om ursäkt i förväg för ett långt inlägg ;)
Emerald cup 2008 med min idol Monica Brant och Lynda Thorensen
Jag valde att börja tävla för att jag ville utmana mig själv och se om jag hade vad som krävdes för att komma i toppform. Jag hade ingen aning om vad en tävlingsdiet innebar och jag hade egentligen inte tränat tillräckligt länge och hårt för att ha en bra grundfysik, men jag ville testa. Varför inte liksom? Vägen till tävling var jäkligt tuff! Jag hade inga vänner som tävlade så jag kunde inte prata om och få förståelse för hur jobbigt det i perioder var. Förklara hur ensam jag kände mig eftersom jag var tvungen att tacka nej till sociala grejer med vänner och familj eftersom jag var tvungen att ha med matlådor överallt och eftersom jag var konstant trött och energilös av all träning. Men det var ju mitt val och hade aldrig en tanke på att ge upp, jag är ganska envis när jag väl bestämmer mig för något. Att ligga lågt på energi och träna flera timmar per dag kan spela spratt i huvudet och jag kände mig deppig till och från eftersom jag var så slut hela tiden. Sexlusten och alla sådana känslor var som bortblåst och jag kände mig ofta ganska apatisk och låg. Visst fick man enormt mycket energi av alla positiva kommentarer om hur duktig man var, vilken disciplin man hade och hur snygg man började bli i kroppen, och alla fina kommentarer gjorde faktiskt att jag orkade kämpa vidare och jag KÄNDE mig duktig och disciplinerad. Jag kände mig grym när jag såg att formen blev bättre och bättre, när jag planerade och åt mina matlådor och höll mina rutiner. Det var jäkligt kul att ha ett mål att se fram emot, trots att det var svinjobbigt emellanåt. Ena dagen var man superglad och hade världens energi, medan nästa dag kunde vara helt grå och jag ifrågasatte vad jag egentligen höll på med. Var det verkligen värt det?
På grund av att jag gick på ett strikt kostschema blev allt som inte stod med på schemat förbjudet, något farligt och något som skulle göra mig tjock. Hungern satte sina spår och jag satt och googlade matbilder och skrev listor om vad jag skulle få äta efter tävlingen. Jag kände själv att det kanske inte var helt sunt, men jag gick ju ändå på en tävlingsdiet och jag förstod att det var bristen på mat som gjorde att jag inte tänkte som jag normalt brukar göra.
Efter 16 veckor stod jag på scen i mitt livs (dittills) bästa form och var fullkomligt upplyft av hela grejen. Jag glömde totalt bort hur jobbigt det hade varit under resans gång, alla konditionspass jag gråtit mig igenom för jag var så slut och alla tvivel på om jag skulle klara det var som bortblåsta. Jag älskade att stå på scen, jag älskade lukten av brunfärg, glittret, uppladdningen inför tävling, riskakor med jordnötssmör och energin jag hade. Jag kände mig så snygg!
Tournament of champions 2006
Direkt när jag klivit av scenen ville jag göra det igen! Jag gick ut och åt med några team-kamrater på kvällen efter tävlingen och jag njöt (antagligen lite för mycket) av alla godsaker. På kvällen fick jag lite dåligt samvete, men intalade mig själv att jag skulle få äta fritt i ett par dagar och sedan fortsätta äta nyttigt och träna hårt.
Men det fanns inget stopp på min hunger och mitt sug!! Jag åt allt jag kom över och varje dag intalade jag mig själv att det var sista gången jag åt något onyttigt. De där fria dagarna blev till ett par fria veckor, en månad och vikten kröp konstant uppåt. Jag förstod att jag inte kunde äta som jag gjorde precis innan tävling hela livet, men jag var vilsen i VAD jag kunde äta, HUR mycket och NÄR. Jag kompenserade med mer cardio, höll igen maten under dagen och frossade ofta på kvällarna.

Här började mina negativa tankar om mig själv komma. Varför kunde jag inte vara disciplinerad som jag var förut innan tävling? Jag kände mig misslyckad varje gång jag inte kunde hålla mig till schemat, jag kände mig tjock, ful, äcklig och vilsen.
Jag ville ju utvecklas och bygga muskler (vilket betyder mer mat och mindre cardio) men jag ville inte tappa den form som jag kämpat så hårt för. Jag försökte bli av med de kilon jag lagt på mig efter tävlingen genom att köra galna mängder cardio och i perioder hålla nere på maten, men det brast gång på gång när hungern och suget blev för stort. Jag ville ju vara "normal" och vara social med mina vänner, men jag ville inte tappa formen. Alla positiva kommentarer slutade komma och folk undrade säkert hur jag kunde gå från kanonform till soffpotatis på bara ett par månader.
La Figure 2008
Självförtroendet var inte på topp kan jag säga. Och så höll det på tills jag bestämde mig för att göra en ny tävling, utan att ämnesomsättningen hunnit återhämta sig på grund av mitt jojo:ande och utan att jag hunnit lägga på mig så mycket muskler under min 8 månader korta offseason. Detta betyder i sin tur att man måste kämpa ännu hårdare nästa diet för att bli av med det fett man lagt på sig. Håller man på på det här sättet som jag gjorde: pressa kroppen hårt, inte ge kroppen tid att återhämta sig, hopp på en tävlingsdiet igen, massa cardio, för lite mat osv (likt jojobantning) kan man drabbas av det jag skrivit om tidigare, metabolic damage. Metabolic damage får man inte av att göra en tävling, utan det kommer av att man år efter år pressar och stressar kroppen med för lite mat, hetsätning, viktuppgång följt av ännu hårdare träning och för lite mat. Det leder till ett beteendemönster som är ohälsosamt och som i värsta fall kan leda till ätstörningar.

Jag önskar att jag vetat det jag vet om kroppen idag, om hur en diet påverkar psyket och hormoner. En tävlingsdiet är en enorm press på kroppen och många av de processer och hormonnivåer som reglerar hunger och mättnad rubbas. Speciellt påverkas hormonerna leptin och grelin av en hård diet. 
Dessa hormon reglerar både långsiktig hunger/mättnad och kortsiktig hunger/mättnad. Så länge kroppen inte har en normal fett% och så länge man inte tillåter sig att äta ordentligt för att återställa dessa hormonella värden kommer man att vara oerhört hungrig, långt mer är normalt. Detta är egentligen något positivt eftersom det är kroppens sätt att skydda oss mot svält, men efter en diet då man vill hålla sig i form är det inte optimalt. Ju mer du äter, desto hungrigare kommer du bli. Är man inte medveten om hur hormonerna funkar är det svårt att kunna hantera dessa signaler. Förutom det här sker en hel del andra processer i kroppen och det tar lång tid att återhämta sig, vilket betyder att det kan vara smart att ta ett bra tag "off" från tävlandet innan man tävlar igen.

Nu skriver jag inte detta för att skrämma något från att tävla, men det är viktigt att man är medveten om de problem och tankar som kan uppstå. Om du ska tävla bör du göra det för att du har en passion för sporten, att du förstår att det handlar om att utvecklas och förbättra sina svagheter, inte att enbart komma i toppform. Det går att komma i form utan att tävla, om det är det som är viktigast för dig. Det är också viktigt att du älskar dig själv, oavsett hur du ser ut i kroppen. Om du tror att du kommer bli lyckligare att vara i tävlingsform så tror du fel och då är det nästan viktigare att du jobbar med dig själv istället för att jaga något som du antagligen bara kommer må sämre av.
Emerald cup 2007 med min vän Danyell
Jag kan verkligen rekommendera att man konsulterar eller anställer en coach som har erfarenhet av att tävla, eller coacha tävlande och som kan guida dig igenom de jobbiga perioderna. Kanske till och med ta hjälp av coachen även efter tävling, då man egentligen behöver det som mest. Det är också superviktigt att man omger sig med människor som stöttar och förstår, som fortsätter vara dina vänner och har tålamod med dig trots att du inte kan vara med på alla sociala grejer under dieten. Viktigast av allt är att inse att du inte är ensam, de flesta som någon gång tävlat har upplevt samma känslor och man lär sig med tiden att hantera dem. Det finns inga rätt eller fel och alla hanterar tävlingsdieter och perioderna efter tävling olika, men det gäller att vara medveten om vad som kan hända. Jag lärde mig mer och mer för varje tävling och jag var ganska duktig på att hantera känslorna efter mina 3 sista tävlingar. Det tog mig 2 år att komma tillbaka till ett "normaltillstånd" efter min senaste tävling 2012 (som jag för övrigt inte borde ställt upp i då kroppen var kaos och inte svarade på kosten eller träningen som förväntat) och det har inte varit lätt. Jag kan verkligen rekommendera att göra en Reverse diet efter en tävling, dels för att man fortsätter följa en plan och dels för att man långsamt introducerar mat på ett hälsosamt och strukturera sätt. Nu kan jag faktiskt säga att aldrig upplevt en sådan balans och harmoni i mig själv. Jag är inte världens mest rippade, starkaste eller snabbaste, men jag trivs i mig själv oavsett vikt, fettprocent och form.
Bestämmer du dig för att tävla kommer det vara en fantastiskt rolig upplevelse och man växer verkligen som människa! Men fokusera även på att lägga upp en plan efter tävling, läs på om hur kroppen reagerar efter en diet och var medveten om att kroppen kanske inte kommer svara som vanligt på kost och träning efter en diet. Tänk på att det absolut inte är hälsosamt att ligga på en fett% som man har på tävling året om, man måste våga lägga på sig lite fett efter en tävling men det betyder inte att du är en sämre människa eller mindre värd! Att kräva att kroppen ska klara av att vara i toppform året runt är som att kräva av en OS-atlet att kunna springa världsrekord vid varje tävling. Atleter jobbar på samma sätt som de som tävlar i Fitnesstävlingar: de har en uppbyggnadsperiod och en formtoppningsperiod inför tävlingssäsongen, de kan inte prestera på topp 365 dagar per år!

Oavsett vad du bestämmer dig för, älska dig själv, ha kul och fokusera på att både du och din kropp ska må bra. För mig går i alla fall hälsan och balans före rutor på magen, även om jag tycker det är snyggt :) Med lite tålamod går det att uppnå en grym form även fast man inte tävlar! Jag har, trots många och långa dieter, lyckats lägga på mig ca 6 kg muskler sedan jag började tävla 2006 (det har alltså tagit 9 år!!!), vilket jag är nöjd med, även om jag hade kunnat utvecklats betydligt mer om jag bara skött perioderna mellan tävlingarna bättre. Men man lär sig mer och mer för varje år och det är detta jag älskar med den här branschen, man är aldrig fullärd och man utvecklas och växer både psykiskt och fysiskt hela tiden!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...