torsdag 3 juli 2014

Gör det för DIN skull

Något som gör mig riktigt riktigt arg är att så många misslyckas med att nå sina mål på grund av negativ påverkan från människor i sin omgivning. Jag vet inte hur många av mina kunder som någon gång mailat mig när de tappat hopp och motivation för att någon eller några i deras närhet har sagt något negativt om deras nya livsstil.
Ni vet, de där personerna som får dig att känna dig konstig och extrem för att du prioriterar och avsätter tid till att träna, som ger dig dåligt samvete för att du väljer att äta något hälsosamt till lunch, som säger att du är tråkig för att du inte dricker alkohol, som frågar när du ska börja äta normalt trots att du gör något som du mår bra av och som tar dig närmare ditt mål.
Vi lever i ett samhälle där mycket av det sociala involverar mat. Det är födelsedagsfikor, fredagsmys, rosévin på uteservering, middagar osv. Så länge man äter precis som alla andra är det inga problem, men om man tackar nej eller äter något som "sticker ut" så är man helt plötsligt konstig och onormal. Jag har tagit upp det här förut på bloggen och många av er kom med jättebra tips på hur ni hanterar sådana här situationer, men sådana här situationer dyker alltid upp igen och igen.

För mig är det helt oförståeligt varför man påpekar och kommenterar negativt när någon gör något annorlunda. Jag kan förstå om man frågar för att man är nyfiken och vill lära sig mer, eller om man är orolig för någons hälsa, men att säga något negativt trots att man ser att personen gör något för att förändra sitt liv till det bättre och som han/hon verkligen mår bra av...varför? Jag skulle aldrig i mitt liv påpeka vad någon äter, om jag inte visste att det jag sade skulle göra någon glad eller påverka dem positivt. Min erfarenhet säger att det handlar om rädsla för nya saker, om okunskap och grupptryck. Ingen vill känna sig bortkommen eller misslyckas med något och ingen vill känna sig ensam, vilket gör att det är lättare att truga på någon att äta eller dricka något så man inte behöver göra det ensam. Det säger mer om dem och deras självförtroende än något annat. När det handlar om kunskap så kan jag förstå att alla inte är insatta i hur maten vi äter faktiskt påverkar oss, men det betyder inte att det är fritt fram att slänga ur sig negativa saker bara för att någon gör något som är nytt och främmande.

Tyvärr är det mer onormalt än normalt att inte dricka alkohol i dagens samhälle. Det är konstigt att inte ha en massa kakor och tårtor till barnkalasen, det är konstigt om man inte äter godis varje helg och det är verkligen trist! Alla måste ju få göra det man själv mår bra av, utan att bli påhoppad och överöst av negativa kommentarer. Jag säger inte att jag aldrig äter glass, tårta eller godis, det gör jag, men jag vill själv välja när jag ska äta det. Jag äter när jag är sugen, inte för att någon trugar eller bara för att det finns där. Skulle jag tackat ja till alla bullar och kakor som erbjudits mig varje dag skulle jag vara stor som ett hus nu.
bild från maxgustafson.se
Det enda jag kan säga är att du måste göra det du gör för DIN skull. Om du påverkas av vad andra säger och på grund av det avviker från din plan, gör du det för att göra DEM glada, inte för DIN skull. Man måste vara självisk och stå upp för det man tror på och det man vill! Skit i vad andra tycker, gör din grej!
Omge dig mig personer som lyfter upp dig, som stöttar dig och som vill ditt bästa. En riktig vän finns där i vått och torrt! Alla andra kan fortsätta leva sina liv med unnande av både det ena och det andra. Jag har mål som jag själv kommer må bra av att uppnå och som ger mitt liv mening. Jag skiter i om andra tycker jag är konstig som äter blomkål till frukost eller äter kakor gjorda på bönor eller proteinpulver. JAG mår bra av det och det är det viktigaste.
Hur hanterar ni sådant här? Får ni negativa kommentarer om er livsstil?

27 kommentarer:

  1. Tack för att du skriver det här inlägget. Jag känner verkligen igen mig och håller med om allt du skriver. Jag får ofta negativa kommentarer om mina hälsosamma matval och jag är riktigt trött på att höra dem. Jag skulle aldrig sluta leva efter mina värderingar kring hälsa men blir ändå ofta irriterad på dessa "påhopp". Det man kan säga om någon tycker att man är tråkig/inte rolig som inte äter eller dricker ohälsosamt är att säga "jag tycker det är kul att må bra", på så sätt visar man att det faktiskt är roligt att må bra och inte tråkigt. Jag hoppas att det här kommer att förändras för det är sorgligt att andra ska kommentera negativt och sådant som enbart är positivt, speciellt med tanke på hur vårt samhälle med bl.a. välfärdssjukdomar ser ut.

    Tack igen för att du stärker mig i min övertygelse om att må bra för MIN skulle och ingen annans.

    /Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips Sara! Det är tyvärr lättare att klanka ner på andra än att se över sina egna vanor.
      Du är ju det viktigaste i ditt liv och mår du bra kan du också sprida glädje till andra :)

      Radera
  2. En gång i tiden fick jag massvis av kommentarer om det. Och tidvis var det verkligen tufft at behöva förklara. Sen fick jag nog och tänkte "Nej - jag skall inte behöva försvara mig" och slutade med det. Istället log jag bara och sa att det är mitt val och mitt liv. Inte mer, inte mindre.

    Kommentarerna slutade inte men de kom mer sällan och nu är de flesta mest nyfikna på vad jag har i matlådan och vill veta vad det är.
    Och om det är fest är det ingen som ifrågasätter att jag inte dricker,alla vet att det är så och det är helt normalt så.

    Står man bara på sig så slutar folk,men ja - det kan vara tufft att känna att man måste försvara sitt livsval eftersom det anses gå "utanför normen".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du är så stark!
      Det svåraste är nog för de som precis börjat leva hälsosamt, tror det sticker i ögonen på många att man faktiskt lyckas göra det man bestämt sig för...

      Radera
  3. Jag har varit ledsen men har turen att ha ditt stöd! Kommer från 3 dagar av i frågasättande på konferens/möten/event både gällande träning, kost och alkohol...

    SvaraRadera
  4. Inspirerande att läsa om detta! Jag minns när jag blev vegetarian när jag gick på gymnasiet och de som jag var med kommenterade hela tiden om maten som jag åt. Jag fick förklara gång på gång att jag aldrig varit stort fan av kött åt aldrig det som barn och slutade helt plötsligt äta det, det kändes naturligt att bli vegetarian. Jag sket vad de sa men visst tog man åt sig ibland men jag visste redan då att jag gjorde detta för min kropp att ge den näring som den förtjänar. Även mina föräldrar och deras vänner kommenterade konstant, mina föräldrar trodde detta var något tillfälligt för jag var i tonåren som skulle "försvinna" vilket gav mig en boost att jag skulle visa dom! Var trött på när man blev bortbjuden och de sa men ska du inte smaka det är bara idag osv blev arg irriterad ledsen att de inte kunde acceptera att detta var mitt beslut som de inte kunde påverka mitt liv, mitt sätt att leva. Nu har jag varit det i 5 år och känner mig stolt att "lyckats" .




    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det måste varit svårt i början, det är som att folk ska kommentera och vara negativa när man gjort en förändring från det man gjort tidigare. Står man på sig brukar kommentarerna avta efter ett tag :)

      Radera
  5. Bra skrivet! skulle jag kunna få önska ett inlägg? Skulle bli otroligt glad och tacksam om du kunde skriva om Iherb som du så ofta refererar till. Vad är värt att beställa? dina favoriter? Saker som inte går att hitta i sverige? Att tänka på ang frakt och så? Tack så mycket! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)

      Absolut! Om du söker i bloggen (eller på Google) så kommer mina tidigare inlägg om Iherb och hur det går till, samt favoritprodukter upp :)

      Men jag kan skriva lite mer snart :)

      Radera
  6. Bra skrivet! Jag känner igen mig precis! Jag började jobba efter min föräldraledighet igen för en månad sedan. Innan jag fick barn åt jag kesella/keso med frukt & nötter & kollegorna tittade skumt på min mat. Nu fikar jag med dom varje dag, jag äter nämligen dina muffins ;) nu tittar dom bara skumt & nyfiket på mina lunchlådor som ex idag bestod av sötpotatis, spenat, ägg, keso & avokado. Hehe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, jag man brukar komma undan med att äta muffins...även fast de är nyttiga ;)

      Radera
  7. Bra inlägg!
    Jag har en fråga. Jag har på flera bloggar, kanske inte din dock, läst inlägg där författaren skrivit om sin förändring för att tävla i t.ex. bodyfitness eller bikinifitness. Vissa beskriver en vilja att bli sitt bästa jag och att det är det som motiverar till att fortsätta. Jag kan tänka mig att känslan av att bli starkare bekräftar att man är på väg åt rätt håll och att styrkeökning i sig kan vara en motivator. Vad jag inte kan förstå är hur en strävan mot minimal fett%, som inte på något sätt kan klassas som hälsosam, kan ingå i begreppet mitt bästa jag? Hoppades att du kunde svara på frågan då du gjort en liknande resa. Hur tänker du?
    Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror mycket handlar om att man vill se hur stark vilja man har, att bestämma sig för något som många faktiskt inte klarar av och känna att man klarar av det. Man blir stärkt psykisk av att veta att man klarar det man bestämt sig för.
      Vet inte om just en låg fett% skulle klassas som sitt bästa jag, utan mer att man blir stärkt av att kunna pressa sig själv....

      Radera
  8. Jag tycker att det går ganska bra när det handlar om vänner eller bekanta som kommenterar. Det är jobbigare när familjen är helt emot det och att man tjafsar om att man äter speciellt för DEM tycker att det är överdrivet. Men som du säger måste man se till sitt eget bästa och äta det som gör att man mår bra. Men det är väldigt svårt när det kommer motstånd ifrån familjen måste jag säga!! Det har jag väldigt svårt att hantera och anpassar mig då till dem för att slippa tjafsa om det :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är supersvårt. Där måste man nästan prata med sina nära och kära och förklara att man behöver deras stöd eftersom man gör något man själv mår bra av. Men det är svårt!

      Radera
  9. Huvudet på spiken! Jag skriver under på vartenda ord. Som vegan och dessutom gluten- och sojafri sådan har jag ofta blivit utfrågad om vad jag ätee äter och varför. Tack och lov är det mest av intresse numera, men ibland blir jag trött på det. Ingen ifrågasätter ju de som äter enligt normen. De behöver inte förklara sig och inte heller argumentera för sina val. De flesta har nog inte ens reflekterat över varför de äter som de gör, utan gör det av slentrian. Samma sak när det gäller träning. Om jag mår bra av att träna på ett visst sätt, so what???
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl just det som är det som många tycker är knasigt, att man gör något som sticker ut från normen. Men som sagt, så länge man själv mår bra :)

      Radera
  10. Jag har problem med att hålla vikten, eller rättare sagt att äta tillräckligt för att inte tappa i vikt. Jag äter ca 2600 kcal per dag, så det är ju inte direkt några små mängder det handlar om och jag svälter inte mig själv. Dricker ibland, men gör det sällan, eftersom det helt enkelt är omöjligt att dricka alkohol och samtidigt få till bra makros. Och det föranleder en massa kommentarer. "Du kanske skulle sluta träna?" är en. "Du måste ju börja äta socker för att få i dig energi!" är en annan. "Jordnötssmör? Drick grädde!" är en tredje (men den personen tystnade när jag förklarade att jordnötssmör är väsentligt mycket mer kaloririkt än grädde och dessutom nyttigare).

    Det händer att det kommer lite lätt missunnsamma kommentarer också, av personer som har det jobbigt med viktnedgång och som "aldrig i livet" skulle kunna tänka sig att styrketräna. Som tjuvnyp om att man kanske är stark, men den där konditionen... Vad svarar man? Jag svarade snällt att mitt mål är att öka i muskelmassa, och det är ett mål som går stick i stäv med hårdare konditionsträning än den jag gör.

    Men många gånger möts jag bara av nyfikenhet och positiva kommentarer. Min största rädsla är dock att folk ska tro att jag bantar för att gå ner i vikt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du vet ju vad du gör och varför du gör det och det är det viktigaste :) Tyvärr kan man inte övertyga alla och då får man försöka släppa det och baka fokusera på sig själv...men det är svårt!

      Radera
  11. Så himla jävla sant!! Om jag är sugen på nått då äter jag det och njuter men jag vill fasen inte bli tvingad till nått bara för att jag ska vara socialt accepterat! Det stör mig så grovt att man hela tiden i sociala sammanhang måste äta skit! Ett exempel är min släkt som ALLTID ska fika, fika och bullar är något som jag inte alls tycker speciellt om. Om jag nu ska äta nått vill jag hellre ha typ glass eller kladdkaka som faktiskt är väldigt gott! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med! Småkakor och torra bullar är inget jag skulle välja att äta men ändå ska folk truga "bara för att". Konstigt fenomen det där!

      Radera
  12. Jag brukar vara dålig på att kommentera dina inlägg, men kände verkligen att det här inlägget träffade mig. Jag är sambo och älskar honom av hela mitt hjärta, men problemet är att jag försöker träna, äta nyttigt och leva ett hälsosamt liv. Han däremot bryr sig inte och är smal som ett spett oavsett vad han äter och hur han äter. Det är många gånger jobbigt hemma när jag måste laga "min" mat och han lagar sin mat. Jag känner ofta att han inte stöttar mig i mitt val att leva ett hälsosamt liv och jag får ofta negativa kommentarer när jag kommer på nya idéer eller bara vill få lite hjälp och stöttning på vägen av honom. Till exempel har jag funderat på att anlita en PT för att få så bra hjälp som möjligt på vägen för att komma i mitt livs toppform, men då ser han bara hur dyrt det är. Istället för att se det som en livsinvestering som kommer gynna mig i hela mitt framtida liv. Detta drar ofta ner min motivation och jag vet inte vad jag ska göra för att bryta detta mönster.

    Tack för en fantastisk blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Har du pratat med honom om det? Verkligen förklarat att du behöver hans stöd och att detta är viktigt för dig?
      Det är väldigt viktigt att vara ärlig i sådana här situationer, annars är det lätt att det blir konflikter och problem som kanske skulle kunna lösas om man bara är öppen :)

      Radera
  13. Känner igen mig så väl!! Jag håller just nu på att återhämta mig från anorexia & äter 6 mål om dagen, määääängder av mat kan jag lova ;) Men mina vänner kommer fortfarande med kommentarer när jag tackar nej till något. Det är JAG som tackar nej, inte anorexian. Många gånger har de tvingat på mig godis, choklad & kakor (visserligen små mängder men ändå) vilket ger mig extrem ångest & dom förstår inte det trots att jag förklarar. Tids nog komemr jag att kunna äta dessa saker utan ångest men just nu funkar det inte :) De tror att jag fortfarande är kvar i mitt anorektiska beteende vilket är HELT fel, jag äter mycket men då nyttiga saker som gör bra grejer med min kropp. Det är väll ändå mitt val att jag vill stoppa näringsrik mat i kroppen istället för massa skit.

    Iallafall, JÄTTEBRA inlägg verkligen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)

      Ja det är ju ditt val vad du äter. Sedan kan jag såklart förstå dina vänner också, de vill dig säkert bara väl, men de måste ju ändå låta dig ta ansvar för dina val. Man måste inte äta godis och kakor varje dag för att vara frisk :)

      Radera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad :-)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...