onsdag 25 september 2013

Mat = ångest?

Jag var på en föreläsning med Paolo Roberto igår kväll och ska jag vara ärlig var jag lite skeptisk innan. Jag har absolut inget emot Paolo men jag har liksom aldrig tyckt att han varit speciellt sympatisk eller kunnig. Jag visste inte heller vad föreläsningen skulle handla om (jag var medbjuden av min mamma), men den hette "matnyttigt" vilket tydde på att den skulle handla om mat.

Min åsikt om honom var en helt annan när jag gick därifrån! Paolo var otroligt bra och vävde ihop föreläsningen helt suveränt och talade om sin karriär som proffsboxare, om sitt italienska ursprung, om vårt samhälle idag när det gäller synen på kost och motion, sina tv-dokumentärer på TV3 där han åt upp sig 19 kg på 3 veckor för att sedan banta bort allt, och lite om sina tankar på livet. Han fick verkligen med allt i sin föreläsning på ett roligt och informerande sätt, och jag tror verkligen att han inspirerade de flesta av de drygt 150 personerna som satt i publiken till att börja tänka på vad de äter och på att börja motionera.
Något han tog upp i början som jag fastnade för vad att han nämnde att mat har gått från att vara bränsle, näring och energi för att våra kroppar ska må bra som möjligt, till något som är otroligt ångestladdat. För att citera ett inlägg han gjort på sin blogg på Aftonbladets hemsida:
"Folk är galna när det kommer till mat och någonstans har det blivit djävligt fel! Mat har på bara några år gått från att vara ett av de främsta njutningsmedlen till att bli ren och skär ångest."

Och visst är det så! Man ska utesluta både det ena och det andra, sluta äta, bara äta fett, inte äta fett, inte äta några kolhydrater, bara äta kolhydrater. Det är ett väldigt laddat ämne och alla har åsikter åt olika håll och det kan nästan bryta ut gräl på lunchrasterna mellan följarna av olika dieter.
bild från http://bloggar.aftonbladet.se/paolosmat/
De flesta av er som läser bloggen är redan väldigt hälsointresserade och har säkert redan hittat ett sätt att förhålla er till träning och kost som ni mår bra av, men många runt omkring er har säkert inte gjort det. Jag får nästan huvudvärk när folk frågar vilken diet jag följer eller om jag jobbar enligt någon speciell "metod". Svaret är nej! Jag följer ingen trenddiet och jag jobbar inte efter någon metod mer än sunt förnuft och den kunskap jag fått genom mina utbildningar och genom erfarenheten jag fått efter att ha jobbat med väldigt många olika individer. Alla är olika och det finns inget sätt som funkar för alla. Man måste testa sig fram, man måste utvärdera och sedan göra ändringar därefter. Det viktigaste av allt är dock att ha tålamod! Bara för att man ätit bra och tränat i 2 veckor betyder inte det att man kommer förändra sin fysik totalt över en natt. Det tar TID! Se det hela över ett längre perspektiv än 8 veckor, varför måste alla ha så bråttom? Ge kroppen en chans att hinna med. Har det tagit dig 5 år att lägga på dig 10 kg är det otroligt naivt att tro att du kommer bli av med dem på 4 veckor.

Det är otroligt viktigt att man är selektiv och ifrågasättande till allt man läser och hör. Det dyker hela tiden upp nya metoder, dieter och experter som försäkrar att deras sätt är det bästa. Läs allt med en nypa salt, ifrågasätt fakta och källor (allt som står i en artikel behöver ju inte vara sant), plocka lite här och där från det du tror på och som låter troligt och hitta ett sätt som funkar för dig!

Paolo pratade även om att maten bör vara en njutning och jag kunde inte hålla med mer! Om vi inte tycker om maten vi äter hur ska vi då kunna äta det resten av livet? För det är ju det som är nyckeln till en hållbar livsstil, att det är något man tycker om att göra. Tycker du inte om styrketräning? Hitta något du tycker om att träna! Gillar du inte gröt? Då ska du självklart inte tvinga i dig det bara för att du har hört att det är nyttigt. Hitta något annat som du tycker om som du vet är bra för din hälsa och ditt välmående!

För mig är det också viktigt att maten ser god ut. Vi äter trots allt med ögat och för mig är det en ännu större njutning att äta något som ser inbjudande och gott ut. Jag lägger gärna ner några minuter extra på att lägga upp maten snyggt även om allt åker ner i magen fortare än kvickt ;)

Tänk er det här mellanmålet:
Banan, keso, bär och nötter. 
Gott men kanske inte så spännande att äta rakt av, eller hur?

Tänk er nu detta:
 Samma ingredienser men mycket roligare att äta om man får det här framför sig :)
Banana split skulle man kanske kunna kalla det? Så enkelt men en perfekt frukost eller mellanmål för både stora och små!

1 banan, skuren på mitten
jordgubbar, hallon och blåbär
rostade kokosflarn
minikeso
mandelsmör eller hackade nötter

That's it! Det här skulle jag till och med kunna bjuda på till efterrätt :)
Jag tycker det är jätteroligt att gå på föreläsningar som man blir inspirerad av, även om kunskapen som förmedlas kanske inte är så ny för mig så inspireras jag av andras glöd. Har ni varit på några bra föreläsningar eller vet ni någon bra föreläsare ni kan rekommendera?


15 kommentarer:

  1. haller helt o hallet med, men varfor tanker vi mannsikor inte sa langre...tack for detta inlagg och all din insperation i matlagning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är konstigt! Det verkar ibland som att allt sunt förnuft är som bortblåst när det gäller kost och motion...

      Radera
  2. Hur mycket keso tar du per person? OTROLIGT BRA SKRIVET! Helt toppen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag tar ca 150-200 g keso per person :)

      Radera
  3. Håller med dig till fullo. Bra skrivet!

    SvaraRadera
  4. Efter själv gått ner 22 kg genom att räkna kalorier har jag nu "släppt mig själv fri". Innan min resa så visste man ju chips, kakor, och godis var dåligt. Men man förstår nog inte HUR dåligt förrens man sätt de på papper. Jag känner själv att ju har byggt upp mitt sunda förnuft nu och är på en test period och se om jag kan hålla vikten lite stabil utan att behöva räkna mera. Sunda förnuftet fanns förut, men då var de lättare och tänka "äh, de där gör väl inte så mycket om jag tar den här kakan" som blev väldigt ofta! Jag visste ju inte hur mycket en kalori var.

    Jag tror det är svårt för människor att förstå hur de sunda förnuftet fungerar med kalorier In/Ut och därför kanske drar sig till dieter för då står det hur mycket som helst om överallt och folk diskuterar det osv. Ett exempel är min syster som går på alla dieter hon kan tänka sig och kan hålla föreläsningar om hur bra det är. Men hon går på diet för att hon vill kunna "fira helg" 3 gånger i veckan med pizza och godis.. och undrar sedan varför de inte fungerar.

    Tänk om media kunde lära människor om kalorier, visa hur man bygger upp ett sunt förnuft. Men såklart.. de tjänar väl folk inte pengar på när människor lär sig använda sina egna huvuden!

    Väldigt bra skrivet.

    SvaraRadera
  5. Åååh, kan inte du skriva ett inlägg om vad du tycker om LCHF?

    SvaraRadera
  6. Det är faktiskt sant. Att mat är ångest för de flesta. Jag som tidigare ätstörd (eller ja, så frisk som man kan bli) har prövat de flesta dieter, men känner nu att jag har hittat hem i mitt tankesätt, och det är jag oerhört glad över.

    Nu när jag ändå kommenterar här tänkte jag också passa på och fråga något.
    Jag har på drygt ett år gått ner ca 12 kg, är snart vid mitt mål för året (0,9 kg) kvar. Jag vill sedan gå ner ca 5 kg till, men jag stirrar mig inte blind på vågen, utan börjar känna mig ganska nöjd med min kropp. Nu skulle jag vilja tajta till kroppen, skulptera den lite. Bli av med det sista på mage, lår och höfter. Hur kan jag påverka detta förlopp? Jag vet att det inte går att punktförbränna, men tänkte ändå kolla om du har lite tips på både kost och träning?

    SvaraRadera
  7. Bra inlägg där. Kul att läsa dina åsikter, som jag tycker är bra åsikter.

    SvaraRadera
  8. Väldigt bra skrivet! Och verkar som om Paolo hade rätt bra insikter med. Själv började jag i Viktväktarna när jag var 12 år och har sedan dess var förvirrad gällande kost. Jag har provat på diverse metoder så som GI och LCHF efter det och det slutade med att jag såg mat som något onödigt ont. Till slut åt jag kanske 3 tallrikar yoghurt om dagen vilket gjorde att jag gick upp istället då kroppen ställde in sig på svält. Jag fick hjälp men är fortfarande förvirrad och förknippar mat med ångest. Men i och med den här bloggen och början till ny insikt så försöker jag äta rent och naturligt och prova på nya recept som gör det kul att laga mat igen :).

    SvaraRadera
  9. Du har en underbar inställning som jag verkligen gillar :)

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad :-)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...